📄 Save this Stotram as PDF Click the button to open the Save dialog
How to save: 1 Click "Save as PDF" 2 A dialog opens 3 Choose "Save as PDF" as printer 4 Click Save
నారాయణీయం దశక 17 - ధ్రువచరితమ్
Narayaniyam Dashaka 17 - Dhruvacharitam
Vishnu Telugu
ఉత్తానపాదనృపతేర్మనునన్దనస్య
జాయా బభూవ సురుచిర్నితరామభీష్టా ।
అన్యా సునీతిరితి భర్తురనాదృతా సా
త్వామేవ నిత్యమగతిః శరణం గతాఽభూత్ ॥1॥
అఙ్కే పితుః సురుచిపుత్రకముత్తమం తం
దృష్ట్వా ధ్రువః కిల సునీతిసుతోఽధిరోక్ష్యన్ ।
ఆచిక్షిపే కిల శిశుః సుతరాం సురుచ్యా
దుస్సన్త్యజా ఖలు భవద్విముఖైరసూయా ॥2॥
త్వన్మోహితే పితరి పశ్యతి దారవశ్యే
దూరం దురుక్తినిహతః స గతో నిజామ్బామ్ ।
సాఽపి స్వకర్మగతిసన్తరణాయ పుంసాం
త్వత్పాదమేవ శరణం శిశవే శశంస ॥3॥
ఆకర్ణ్య సోఽపి భవదర్చననిశ్చితాత్మా
మానీ నిరేత్య నగరాత్ కిల పఞ్చవర్షః ।
సన్దృష్టనారదనివేదితమన్త్రమార్గ-
స్త్వామారరాధ తపసా మధుకాననాన్తే ॥4॥
తాతే విషణ్ణహృదయే నగరీం గతేన
శ్రీనారదేన పరిసాన్త్వితచిత్తవృత్తౌ ।
బాలస్త్వదర్పితమనాః క్రమవర్ధితేన
నిన్యే కఠోరతపసా కిల పఞ్చమాసాన్ ॥5॥
తావత్తపోబలనిరుచ్ఛ్-వసితే దిగన్తే
దేవార్థితస్త్వముదయత్కరుణార్ద్రచేతాః ।
త్వద్రూపచిద్రసనిలీనమతేః పురస్తా-
దావిర్బభూవిథ విభో గరుడాధిరూఢః ॥6॥
త్వద్దర్శనప్రమదభారతరఙ్గితం తం
దృగ్భ్యాం నిమగ్నమివ రూపరసాయనే తే ।
తుష్టూషమాణమవగమ్య కపోలదేశే
సంస్పృష్టవానసి దరేణ తథాఽఽదరేణ ॥7॥
తావద్విబోధవిమలం ప్రణువన్తమేన-
మాభాషథాస్త్వమవగమ్య తదీయభావమ్ ।
రాజ్యం చిరం సమనుభూయ భజస్వ భూయః
సర్వోత్తరం ధ్రువ పదం వినివృత్తిహీనమ్ ॥8॥
ఇత్యూచిషి త్వయి గతే నృపనన్దనోఽసా-
వానన్దితాఖిలజనో నగరీముపేతః ।
రేమే చిరం భవదనుగ్రహపూర్ణకామ-
స్తాతే గతే చ వనమాదృతరాజ్యభారః ॥9॥
యక్షేణ దేవ నిహతే పునరుత్తమేఽస్మిన్
యక్షైః స యుద్ధనిరతో విరతో మనూక్త్యా ।
శాన్త్యా ప్రసన్నహృదయాద్ధనదాదుపేతా-
త్త్వద్భక్తిమేవ సుదృఢామవృణోన్మహాత్మా ॥10॥
అన్తే భవత్పురుషనీతవిమానయాతో
మాత్రా సమం ధ్రువపదే ముదితోఽయమాస్తే ।
ఏవం స్వభృత్యజనపాలనలోలధీస్త్వం
వాతాలయాధిప నిరున్ధి మమామయౌఘాన్ ॥11॥
Roman (IAST) Transliteration
uttānapādanṛpatermanunandanasya
jāyā babhūva surucirnitarāmabhīṣṭā |
anyā sunītiriti bharturanādṛtā sā
tvāmeva nityamagatiḥ śaraṇaṃ gatā'bhūt ||1||
aṅke pituḥ suruciputrakamuttamaṃ taṃ
dṛṣṭvā dhruvaḥ kila sunītisuto'dhirokṣyan |
ācikṣipe kila śiśuḥ sutarāṃ surucyā
dussantyajā khalu bhavadvimukhairasūyā ||2||
tvanmohite pitari paśyati dāravaśye
dūraṃ duruktinihataḥ sa gato nijāmbām |
sā'pi svakarmagatisantaraṇāya puṃsāṃ
tvatpādameva śaraṇaṃ śiśave śaśaṃsa ||3||
ākarṇya so'pi bhavadarcananiścitātmā
mānī niretya nagarāt kila pañcavarṣaḥ |
sandṛṣṭanāradaniveditamantramārga-
stvāmārarādha tapasā madhukānanānte ||4||
tāte viṣaṇṇahṛdaye nagarīṃ gatena
śrīnāradena parisāntvitacittavṛttau |
bālastvadarpitamanāḥ kramavardhitena
ninye kaṭhoratapasā kila pañcamāsān ||5||
tāvattapobalanirucch-vasite digante
devārthitastvamudayatkaruṇārdracetāḥ |
tvadrūpacidrasanilīnamateḥ purastā-
dāvirbabhūvitha vibho garuḍādhirūḍhaḥ ||6||
tvaddarśanapramadabhārataraṅgitaṃ taṃ
dṛgbhyāṃ nimagnamiva rūparasāyane te |
tuṣṭūṣamāṇamavagamya kapoladeśe
saṃspṛṣṭavānasi dareṇa tathā''dareṇa ||7||
tāvadvibodhavimalaṃ praṇuvantamena-
mābhāṣathāstvamavagamya tadīyabhāvam |
rājyaṃ ciraṃ samanubhūya bhajasva bhūyaḥ
sarvottaraṃ dhruva padaṃ vinivṛttihīnam ||8||
ityūciṣi tvayi gate nṛpanandano'sā-
vānanditākhilajano nagarīmupetaḥ |
reme ciraṃ bhavadanugrahapūrṇakāma-
stāte gate ca vanamādṛtarājyabhāraḥ ||9||
yakṣeṇa deva nihate punaruttame'smin
yakṣaiḥ sa yuddhanirato virato manūktyā |
śāntyā prasannahṛdayāddhanadādupetā-
ttvadbhaktimeva sudṛḍhāmavṛṇonmahātmā ||10||
ante bhavatpuruṣanītavimānayāto
mātrā samaṃ dhruvapade mudito'yamāste |
evaṃ svabhṛtyajanapālanaloladhīstvaṃ
vātālayādhipa nirundhi mamāmayaughān ||11||